Trygga samtal skapar magi

I De förtrycktas pedagogik skriver Paulo Freire om att utbildning gör en av två saker: antingen frigör den människor, eller så upprätthåller den rådande system.

I De förtrycktas pedagogik skriver den brasilianske pedagogen Paulo Freire om att utbildning gör en av två saker: antingen frigör den människor, eller så upprätthåller den rådande system. För att arbeta med samhällsförändring kan vi använda oss av metoder som bygger på den frigörande pedagogik som Freire har utvecklat.

Den frigörande pedagogiken behöver inte bara tillämpas i utbildningssituationer utan i alla typer av verksamhet som har med människor att göra. I allt från en studiecirkelträff till ett mer formellt möte. I grunden handlar det om en människosyn: att se människan som en tänkande och kompetent varelse, med en förmåga att förstå sin omvärld och en vilja att förändra den till det bättre. Freires pedagogik är kritisk mot makten och lär oss att ifrågasätta de strukturer i samhället som vi är vana vid. Den normkritiska pedagogiken, är starkt inspirerad av Freires frigörande pedagogik.

Freires metoder passar särskilt bra inom folkbildningen eftersom de bygger på samma grundläggande människosyn: att människor vill utvecklas, att de kan uträtta underverk om de slår sig samman, och att alla kan lära sig på sina villkor.

Frigörande pedagogik

Freire har myntat begreppet bankundervisning, som innebär att läraren gör ”insättningar” av kunskap i eleven som om hen vore ett tomt bankvalv. Läraren intar här ett ovanifrånperspektiv och förmedlar information, men utan att hjälpa eleven att på djupet förstå eller koppla kunskapen till sitt eget liv. Den här pedagogiken är inte frigörande. I stället vill Freire se en lärosituation där läraren och eleven har en dialog med varandra, där eleven får vara med och diskutera och uttrycka sina tankar. Det är inte bara eleven som lär sig i den här situationen – även läraren lär sig av eleven. Denna lärosituation är att föredra eftersom den inte innebär ett förtryck och ett maktutövande.

För att skapa en sådan lärosituation använde sig Freire av kulturcirklar, som har ett upplägg som påminner mycket om en studiecirkel. I dessa cirklar lärde han analfabeter att läsa. Deltagarna i cirkeln pratade med varandra utifrån sina erfarenheter och fick på det sättet en förståelse för ämnet. Eftersom de flesta av oss är vana vid lärosituationer där en auktoritär person (lärare) förmedlar kunskap genom bankundervisning kan det vara svårt att vänja sig vid det mer deltagande upplägget i en studiecirkel. Freire arbetade med analfabeter och lantarbetare som var vana vid att bli betraktade som dumma och mindre värda. Mitt i en livlig diskussion kunde de vända sig till läraren och säga: ”Förlåt, vi borde hålla tyst och låta magistern tala. Det är ju magistern som vet och vi som inget vet.”

Det som gör Freires pedagogik frigörande är tanken om vad den ska leda till. Genom att människor får möjlighet att vara delaktiga i diskussioner och vända och vrida på olika problem kommer de att få syn på förtryckssituationer. De kommer att komma till insikt om samhällsproblem och sin egen position i samhället. Detta skapar en vilja till förändring. Freire kallar denna process för medvetandegörande.

Detta medvetandegörande är inte okontroversiellt. Freire lyfter fram att det finns en rädsla för frihet, en rädsla för att kritiskt tänkande skulle kunna leda till oreda. Bankundervisning är ju trots allt ett upplägg som är väldigt välordnat: en lärare förmedlar information till en elev. Det är bekvämt för de som har makten i samhället om människor blir tillsagda vad som gäller och hur de ska tänka. Dialog mellan människor är på det sättet ett hot mot makten. Häri ligger kraften i Freires kulturcirklar. Visst kan det vara besvärligt och obekvämt med människor som tänker och ifrågasätter. Men det är kanske just på grund av att det är så besvärligt, och att det utmanar den rådande ordningen, som det är alldeles nödvändigt?

För att skapa en sådan lärosituation använde sig Freire av kulturcirklar, som har ett upplägg som påminner mycket om en studiecirkel. I dessa cirklar lärde han analfabeter att läsa. Deltagarna i cirkeln pratade med varandra utifrån sina erfarenheter och fick på det sättet en förståelse för ämnet. Eftersom de flesta av oss är vana vid lärosituationer där en auktoritär person (lärare) förmedlar kunskap genom bankundervisning kan det vara svårt att vänja sig vid det mer deltagande upplägget i en studiecirkel. Freire arbetade med analfabeter och lantarbetare som var vana vid att bli betraktade som dumma och mindre värda. Mitt i en livlig diskussion kunde de vända sig till läraren och säga: ”Förlåt, vi borde hålla tyst och låta magistern tala. Det är ju magistern som vet och vi som inget vet.”

”Att tro på människors vilja och förmåga att bidra till samhällsutvecklingen och att se dem som subjekt och inte enbart som objekt. Med andra ord: Att välja folkbildningsvägen!”

Att göra en annan värld möjlig – sid. 23

Vad är ett tryggt rum?

En förutsättning för att en studiecirkel enligt Freires idéer ska kunna fungera är att deltagarna respekterar varandra. Har du någon gång blivit förlöjligad för något som du har sagt eller gjort? Har någon vägrat lyssna på dig? Har människor försökt bortförklara dina upplevelser av att ha blivit illa behandlad med ”hen menade nog inget illa” eller ”du överreagerar”? Många människor råkar ofta ut för detta. Alla drabbas inte i samma utsträckning. Icke-vita, kvinnor och barn är exempel på grupper som ofta blir bemötta på ett kränkande sätt.

Det vi behöver göra för att skapa en studiecirkel där människor möts och diskuterar på lika villkor är att skapa ett tryggt rum. Alla ska känna sig trygga med att uttrycka sin mening. Ett tryggt rum betyder inte att ingen får säga något kritiskt eller komma med motargument. Det betyder att alla bemöter varandra med respekt och tar varandras upplevelser på allvar. Deltagarna får gärna utmana varandras tankar genom att ställa frågor och berätta om egna erfarenheter, men när ni lämnar studiecirkeln ska ingen känna att hen blivit överkörd eller illa behandlad. Tvärtom är det bra om deltagarna känner sig stärkta.

Metod: Sätt upp gemensamma spelregler

Att skapa ett tryggt rum kan vara en utmaning. Arbetet är inte färdigt bara genom att ni har bestämt er för att ni vill att rummet ska vara tryggt. Ni behöver alla tänka på hur ni beter er mot varandra, och ett sätt att göra detta är att komma överens om gemensamma spelregler.

Material:

– Whiteboard/blädderblock och penna

Kom överens om ett antal spelregler som ni vill ha i er grupp. Reglerna ska bidra till att deltagarna känner sig respekterade och lyssnade på. De ska också främja samarbete och skapa goda möjligheter för deltagarna att lära sig och utvecklas. Det finns en viktig poäng i att ni tar fram reglerna tillsammans i demokratisk anda, i stället för att en lärare ensam bestämmer vilka regler som ska gälla. Exempel på spelregler som ni kan välja att ha är:

  1. Låt alla tala till punkt
  2. Om det är något du inte förstår, fråga
  3. Ha roligt

Alla ska få föreslå spelregler. När någon föreslår en regel och de andra deltagarna instämmer i att denna regel är bra, skriv upp den på tavlan eller blädderblocket. När ni tycker att listan är färdig, fråga deltagarna om ni tillsammans kan besluta att ni följer dessa regler. 

Vissa av dessa spelregler kan tyckas självklara. Förstår inte alla att de ska låta andra tala till punkt? Det kanske kan tyckas självklart, men det är ändå bra att spelreglerna uttalas. Det gör att det blir mer konkret och tydligt för deltagarna vad som gäller. Att ni har uttalat och skrivit ner spelreglerna gör det också enklare att hantera om någon bryter mot en regel. Ni har ju gjort en överenskommelse, och den ska hedras. Om någon bryter mot en regel kan någon annan på ett vänligt sätt säga ”nu bröt du mot regel nummer 3”.

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Skriv reglerna i ett delat dokument, till exempel på Google Drive, eller låt en person skriva i ett dokument samtidigt som hen delar sin skärm med de övriga deltagarna.

Arbeta med värderingsövningar

Att skapa ett tryggt rum är lite mer komplicerat än att ni bara beslutar er för att rummet ska vara tryggt. Gemensamma spelregler är en bra grund, och sedan är det självklart viktigt att ni arbetar tillsammans för att följa reglerna. Men det är inte bara regler som är viktiga. Vad ni fyller er träff med spelar också stor roll. Om passet enbart består av att ledaren håller en föreläsning för deltagarna ligger ni väldigt nära bankundervisningen, som vi tog upp i det förra avsnittet. Föreläsning blir ju en situation där läraren gör ”insättningar” av kunskap i deltagare. Att ha föreläsning som en del av passet är inte fel, men för att lärosituationen ska bli frigörande krävs något mer. Det krävs att deltagarna får göra kunskapen till sin genom att diskutera, vända och vrida på resonemang och koppla det de lär sig till sin egen verklighet. Ett sätt att göra detta är att arbeta med värderingsövningar. I en värderingsövning får deltagarna uttrycka sin åsikt om en frågeställning.

Metod: Fyra hörn 

Det finns olika typer av värderingsövningar. Här presenteras en variant.

Material:

– Ett fysiskt eller digitalt rum som ni befinner er i

Läs upp ett problem eller en frågeställning för deltagarna. Presentera olika förslag på lösningar och låt varje lösning representeras av ett hörn i rummet. Det blir alltså fyra hörn. Deltagarna får ställa sig i det hörn som representerar den lösning de gillar bäst. Det fjärde hörnet ska alltid vara ett öppet alternativ för dem som föredrar en annan lösning än dem du har föreslagit. Det är viktigt att poängtera att det fjärde hörnet inte är ett jag vet inte-hörn, utan det ska representera just ett eget alternativ.

När deltagarna står i hörnen, låt dem diskutera med de andra som står i samma hörn varför de har ställt sig just där. Fråga sedan om någon vill berätta för er alla hur hen har tänkt. Deltagarna får gärna diskutera för- och nackdelar med de olika alternativen med varandra. Ofta finns det flera alternativ som känns rimliga och tänkbara, och då får deltagarna fundera på vilket av dem som känns viktigast. Berätta för deltagarna att de får byta hörn under övningens gång. De kanske blir övertygade av vad en annan deltagare säger. 

Det kan vara bra att köra en övningsrunda så att deltagarna får prova på hur övningen fungerar.

Det bästa med folkbildning är…

  1. Att kunna göra en annan värld möjlig
  2. Att det är fritt och frivilligt
  3. Organisering och bildning
  4. Eget alternativ

Här nedan kommer några exempel på frågeställningar som ni kan använda. Du kan självklart hitta på egna som hänger ihop med det ämne som er träff handlar om. Här är några saker som är bra att tänka på när du hittar på egna frågeställningar: 

  • Eftersom det är en värderingsövning ska den handla om just värderingar: det ska inte vara ett quiz där deltagarna kan svara rätt eller fel. Undvik också frågeställningar där det är tydligt vilket alternativ som är att tycka rätt och vilket som är att tycka fel. Med en sådan frågeställning blir övningen mer som ett quiz.
  • Det får gärna vara en knepig frågeställning där det går att argumentera övertygande för olika ståndpunkter. Ge gärna en kort bakgrund innan du ställer själva frågan.
  • När vi utgår från Freires normkritiska pedagogik ser vi människor som kompetenta och kapabla att förstå komplexa frågeställningar, förutsatt att de får hitta en egen ingång till problemet utifrån sina erfarenheter. Frågeställningen ska därför handla om något som deltagarna har egen erfarenhet av eller på annat sätt kan relatera till.
  • Välj alternativ som täcker in olika perspektiv och åsikter i förhållande till frågeställningen. Alternativen ska vara rimliga och inte en förenklad eller överdriven version av en kanske i sig rimlig åsikt.
  • Tänk igenom vilka förkunskaper deltagarna behöver för att ta ställning till frågan. Kräver den att de har en viss utbildningsnivå? Att de tar del av nyheter dagligen? Att de känner till en viss film? Beroende på vilken grupp du genomför övningen med kan det vara rimligt att förutsätta vissa förkunskaper, men tänk igenom detta noga.
  • Ha inte frågeställningar där frågan eller något alternativ är kränkande för vissa grupper. I ett tryggt rum ska människor känna sig respekterade och stärkta, och därför ska det inte vara acceptabelt att uttrycka åsikter av typen att vissa människor inte ska ha grundläggande rättigheter. Tänk därför igenom övningen så att den inte uppmuntrar till att uttrycka den typen av åsikter.

I Sverige finns det stora skillnader i valdeltagande. Högst är valdeltagandet i Lomma i Skåne, där många har en god ekonomi och en högre utbildning. Valdeltagandet är lägre i områden där många är missnöjda på grund av till exempel dåliga socioekonomiska förhållanden. Hur ska vi göra för att öka valdeltagandet i dessa områden? 

  1. Politiker behöver lyssna in folket och föra dialog och möta människors där de är
  2. Medierapporteringen behöver nyanseras genom att människor som bor i dessa områden för göra sina röster hörda
  3. Sänka trösklarna till att ta makten över sitt liv och kunna påverka sitt närsamhälle
  4. Eget alternativ

Det finns många människor som vill göra världen bättre. De kämpar till exempel för mänskliga rättigheter eller för att stoppa den globala uppvärmningen. Om du vill skapa förändring, vilket är det bästa sättet? 

  1. Starta ett konto på sociala medier för att nå ut med information och folkbilda om ämnet
  2. Gå med i en förening, eller bilda en ny förening
  3. Gå med i ett politiskt parti
  4. Eget alternativ

Många människor i Sverige blir utsatta för rasism. Det kan handla om att du blir hånad och kallad för nedsättande ord, att du blir bortvald när du söker ett jobb på grund av att du har ”fel” namn, eller om att du blir sämre behandlad av lärarna i skolan. Vad är det viktigaste samhället kan göra för att motverka rasism? 

  1. Skolan behöver lära ut till alla vad rasism är och att det är fel
  2. Politiker behöver ta tydlig ställning mot rasism
  3. Vi behöver minska segregationen i skolor och bostadsområden
  4. Eget alternativ

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Använd ett delat dokument, till exempel Google Sheets som är ett kalkylark. Rita upp en stor fyrkant. Skriv en lösning i varje hörn av fyrkanten. Deltagarna får skriva sitt namn i en tom ruta vid det hörn som hen vill stå i.

 

Berätta genom bilder

Den här övningen kommer från “De förtrycktas teater” av Augusto Boal. Precis som Paulo Freires “De förtrycktas pedagogik” tar denna bok upp hur vi kan arbeta i grupper för att skapa en medvetenhet om förtryck och en vilja att skapa förändring. Den här övningen handlar om att människor ska få syn på sin egen och andras vardag och livsvillkor. Detta kan leda till att de hittar områden där de skulle vilja skapa politisk förändring.

Metod: Fotoberättelser

Material:

– Alla deltagare behöver ha tillgång till en kamera, till exempel en mobilkamera

– För att visa upp allas bilder behövs till exempel en dator och en projektor

Deltagarna ska berätta om sitt liv och sin vardag genom att beskriva den med hjälp av foton. Övningen kan genomföras som en hemuppgift där deltagarna ska ta bilder till nästa gång ni träffas. Utgå från ett antal frågor. Här är några förslag, men ni kan självklart hitta på egna:

  1. Var bor du?
  2. Var kommer du från?
  3. Vad gör du på dagarna?
  4. Vad är viktigt för dig?
  5. Vad gör dig upprörd?

Frågorna behöver inte handla om deltagarna och deras liv, utan kan handla om andra saker som deltagarna har tankar eller åsikter om.

  1. Hur skulle du beskriva [orten du bor i]?
  2. Vad är det bästa med [skolan du går i]?
  3. Vad är viktigt att förändra i samhället?
  4. Vad borde politikerna lägga mer resurser på?

När deltagarna har tagit sina foton får de i tur och ordning visa upp dem och berätta om bilden. Detta kan till exempel göras genom att deltagarna skickar bilderna till en person som sedan sätter ihop dem till en presentation som visas med en projektor under nästa träff. 

I “De förtrycktas teater” berättar Boal om när han genomförde denna övning med en grupp. De fick i uppgift att ta en bild på var de bor. En man tog en bild på ett litet barn. De andra deltagarna trodde att han hade missförstått uppgiften: han skulle ju visa dem var han bor. Mannen berättade:

”Titta noga på hans ansikte. Han har blod i ansiktet. Det här barnet har det precis som alla de andra där jag bor. De hotas hela tiden av råttorna som vimlar längs Rímacs stränder. Det är hundarna som skyddar barnen genom att jaga råttorna och hindra dem från att komma åt barnen. Men så utbröt en epidemi med skabb, och prefekten kom och fångade in de flesta hundarna och förde bort dem. Den här lilla ungen brukade ha en hund som vaktade honom. På dagarna gick hans föräldrar ut och arbetade, och han var ensam hemma med hunden. Men inte nu längre. Förra veckan, när ni frågade mig var jag bodde, kom råttorna en eftermiddag när den lille sov och bet av en bit av hans näsa. Det är därför han är så blodig i ansiktet. Titta noga på fotografiet, för det här är mitt svar. Jag bor på ett ställe där sådana här saker fortfarande händer.” (Citat från en nyöversättning som är under utgivning.

Det här exemplet visar vilka personliga och ögonöppnande berättelser som kan bli resultatet av övningen. Något som är bra i sammanhanget är att deltagarna kan välja hur personliga de vill vara och vad de vill berätta. Om mannen i exemplet inte hade velat dela med sig av berättelsen om barnet hade han kunnat ta en annan bild, till exempel på gatan där hans hus ligger. Övningen ger deltagarna en möjlighet att berätta om sina liv och de får själva styra över vad och hur mycket de berättar. 

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Deltagarna kan turas om att dela sin skärm och visa sin bild. Ni kan också lägga upp alla bilderna i en gemensam mapp på till exempel Google Drive.

Makt och livsvillkor

Freire arbetade med att lära människor att läsa. För att göra detta arbetade han med den typ av undervisning som han förespråkade, det vill säga frigörande pedagogik i stället för bankundervisning. Målet med de kulturcirklar som han höll i var inte bara att deltagarna skulle lära sig att läsa. De skulle också bli medvetna om att de är förtryckta. Freires idé om frigörelse från förtryck var att de förtryckta ska befria sig själva. En lärare kan inte befria sina elever, men läraren kan genom sin pedagogik arbeta för att de ska utveckla en förståelse för sin egen situation och en vilja att arbeta för förändring.

I Brasilien på 1960-talet, där Freire var verksam, var det ganska tydligt vilka som var förtryckta och vilka som var förtryckare. Det är uppenbart att fattiga lantarbetare som dessutom var analfabeter var förtryckta. Men hur ser det ut i dagens Sverige? Kan vi tala om att vissa grupper är förtryckta? I så fall vilka? Hur tar sig detta förtryck uttryck?

Metod: Hur påverkas våra livsvillkor av vilka vi är?

Det är tydligt att olika grupper har olika förutsättningar och livsvillkor i dagens Sverige. Om du är kvinna är det till exempel troligt att du kommer att ha en lägre inkomst än om du vore en man, och om du är muslim eller jude finns det en ökad risk att du utsätts för hatbrott på grund av din religion. I den här övningen diskuterar vi hur en människas identitet och grupptillhörighet påverkar livsvillkoren.

Material:

– Papper och penna

Den här övningen kan göras i grupp eller enskilt. Fyra personer kommer att presenteras. Efter varje presentation får du en stund på dig att sätta dig in i hur det är att vara den här personen. Sedan följer en rad påståenden med ytterligare information. Du ska fundera på hur personens livsvillkor förändras när du väger in denna ytterligare information. Syftet med övningen är att få en bild av hur grupptillhörighet påverkar människors liv.

Här vill vi påminna om hur viktigt det är att rummet är tryggt. För att denna övning ska kunna genomföras på ett bra sätt behöver deltagarna känna sig bekväma med att berätta om sina tankar. De behöver lyssna på varandra och bemöta varandra med respekt. Du behöver också tänka igenom vilka erfarenheter som finns i gruppen. Om gruppen är homogen kanske det inte finns någon i gruppen som har erfarenheter som liknar de personer som beskrivs. Det skulle kunna leda till att diskussionen spårar ur. Här är det viktigt att du som leder övningen kan gå in och styra upp samtalet. Fokus ska ligga på livsvillkor. Ställ till exempel de här frågorna för att hjälpa deltagarna att komma in i rollen. 

  • Hur hade du det när du växte upp?
  • Vad gör du på vardagarna?
  • Vad gör du på helgerna?
  • Brukar du åka på semester? Vart åker du då?
  • Vad har du för viktiga relationer i ditt liv? Familj? Vänner? Partner?
  • Trivs du med ditt liv? Vad trivs du inte med?
  • Vad gör dig glad/ledsen/arg/orolig?
  • Hur tror du att din framtid kommer att se ut?

Du är en 19 år gammal tjej och bor i en förort till Malmö. Du har flytt till Sverige från Syrien tillsammans med dina föräldrar. Du är arbetssökande. 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du har lärt dig flytande svenska. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Dina föräldrar arbetade som läkare i Syrien och läser nu en kompletterande utbildning för att kunna arbeta som läkare i Sverige. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

Du är en 53 år gammal man. Du arbetar som VD på ett stort företag inom teknikbranschen. Du är utbildad civilekonom och har vuxit upp i Danderyd i Stockholm. 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Tror du att du är sambo eller gift? Vem är du sambo eller gift med? Har du barn?
  3. Du är homosexuell och lever tillsammans med en annan man. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

Du är en 25 år gammal man. Du bor i glesbygden i Norrlands inland och arbetar som brevbärare. Du är sambo och har ett två år gammalt barn 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du är politiskt engagerad i ett parti och sitter som kommunpolitiker. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Du har dyslexi och tycker att det är mycket svårt att läsa och skriva. I skolan fick du väldigt lite stöd och du har inte fullföljt din gymnasieutbildning. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

 Du är en 40 år gammal kvinna. Du har vuxit upp i Örebro med två föräldrar som är födda i Sverige. Du arbetar som kommunikatör och bor i en villa utanför Örebro.

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du är adopterad från Korea. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Du är ensamstående och har ett tio år gammalt barn med autism och ett stort behov av stöd. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

 Frågor att fundera på efter övningen: 

  1. Vilka egenskaper har störst påverkan på människors liv? Är det kön, etnicitet, ekonomiska förhållanden, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller något annat?
  2. Vad fick du för bild av personernas liv när du hörde beskrivningen av dem läsas upp? Vad gjorde du för antaganden? Om ni gjorde övningen som grupp, gjorde ni samma antaganden?
  3. Personer som inte är vita utsätts ofta för rasism. Är det skillnad på hur du drabbas av rasism om du har flytt till Sverige från Syrien jämfört med om du är adopterad från Korea?
  4. Den 53 år gamla mannen som är VD är homosexuell. Hade det varit lättare eller svårare för honom att leva som homosexuell om han inte vore en 53 år gammal VD? Varför/varför inte?
  5. Vad har de olika personerna för makt över sina egna liv? Vad har de för möjligheter att påverka och förändra samhället?

Normkritik

Ett bra sätt att prata om privilegier och maktordningar i samhället är att prata om normer. Normer är föreställningar om vad som är normalt eller vanligt. Vi har till exempel en norm i Sverige som säger att du ställer dig i en kö när du väntar på att få betala i affären. Ingen behöver berätta för dig att du förväntas köa, utan du tar det för givet. Andra normer är till exempel:

Genusnormer: en uppsättning normer som styr vad som förväntas av dig utifrån ditt kön. Till exempel förväntas kvinnor ta ett större ansvar för hushållsarbetet. Om någon säger ordet kvinna tänker du dig kanske en person med långt hår, men om någon säger man tänker du kanske på en person med kort. Om någon säger sjuksköterska eller civilingenjör får du kanske också upp bilder av kön.

Heteronormen: normen som säger att alla är heterosexuella. Tänk dig att du är en kvinna och att du berättar för en ny person du träffar att du har en sambo. Din nya bekantskap frågar ”vad heter han?”. Här är heteronormen tydlig. Din nya bekantskap förutsätter att du är heterosexuell och att din sambo därför måste vara en man.

Vithetsnormen: normen att svenskar är vita. Denna norm gör att människor som inte är vita upplevs som annorlunda, som att de inte riktigt är svenskar. Detta kan vill exempel ta sig uttryck i att en svart person som är född i Sverige får frågan ”var kommer du från?”. När personen svarar Gävle kommer följdfrågan ”men var kommer du från egentligen?”.  

Funkisnormen: normen att människor inte har en funktionsnedsättning. Alla antas kunna gå i trappor, se, höra och koncentrera sig under en lång tid. Ofta är aktiviteter anpassade till människor som inte har en funktionsnedsättning. Människor som har det anses ha särskilda behov och måste ofta be om anpassningar, till exempel glutenfri mat.

Vuxennormen: normen som framhäver vuxna som de personer som ska synas, bestämma och tolka vad som är viktigt. Ofta betraktas barn och unga som mindre vetande. Frågor som rör ungdomar betraktas ofta som ”ungdomsfrågor”. Frågor som rör vuxna betraktas sällan som ”vuxenfrågor”, utan som allmängiltiga frågor som berör alla.

Medelklassnormen: normen att människor har en viss typ av jobb, en viss utbildning och en viss inkomst. Medelklassnormen kan ta sig uttryck i att någon frågar ”var reste du på semester i år?”, som om det vore självklart att alla har råd och möjlighet att resa på semester. Vi ser också i den politiska debatten att politiker anstränger sig för att tilltala medelklassväljare.

Religionsnormen: normen som säger att människor i Sverige tillhör kristendomen och därför firar kristna högtider (även om de inte behöver vara troende). I Sverige skulle de flesta tycka att det är mycket märkligt om någon föreslår att vi bokar in ett möte 24 december, men att boka in möten på till exempel muslimska högtider betraktas som mer normalt.

Cisnormen: en cisperson är någon som inte är en transperson. Din kropp, ditt juridiska kön, din könsidentitet och vilket kön andra uppfattar dig som hänger ihop. Till exempel utropade vårdpersonalen ”det blev en pojke!” när du föddes, det står i ditt pass att du är man, du identifierar dig som man och andra uppfattar dig också som man. Då är du en cisman. 

Smalhetsnormen: denna norm blir väldigt tydlig när vi tittar på skönhetsideal. Överallt i media och i samhället i stort ser vi smala kroppar (trots att 51% av befolkningen i Sverige lever med övervikt eller fetma). Vi förväntas vara smala och se ut på ett visst sätt, och människor med övervikt eller fetma betraktas som avvikande och mindre snygga.

Det är inte alltid så lätt att få syn på en norm. För den som passar in är normen ofta osynlig. Om du är normallång tänker du förmodligen inte särskilt ofta på att samhället är uppbyggt för att passa människor som är ungefär lika långa som du. Om du är betydligt kortare eller längre än normen kommer du däremot att märka det i många olika sammanhang, till exempel när du ska betala i kassan i en affär, gå genom en dörröppning eller köpa byxor. 

Freires frigörande pedagogik och dess strävan att utmana makten har haft stor betydelse för den normkritiska pedagogiken. Denna pedagogik sätter normer i fokus och ifrågasätter dem. Normkritisk pedagogik ska förstås i motsättning till den så kallade toleranspedagogiken, där fokus ligger på att tolerera människor som avviker från normen. Barn skulle till exempel lära sig att tolerera en homosexuell klasskamrat. Det finns enorma problem med toleranspedagogiken. Framför allt handlar det om att fokus hamnar på den som bryter mot normen: avvikaren. Inom den normkritiska pedagogiken sätter vi i stället fokus på själva de normer gör personen till en avvikare, i det här fallet heteronormen. Tolerans är inte heller ett särskilt bra sätt att förhålla sig till något. Det betyder ju ungefär att du står ut med (trots att det är konstigt och jobbigt?). Om någon hade sagt till dig att ”jag tolererar dig”, hur hade du känt? Slutligen är tolerans en form av maktutövande. Den som tolererar kan ju när som helst välja att dra tillbaka sin tolerans, till exempel om avvikaren beter sig på ett oönskat sätt. 

Normkritik handlar alltså om att flytta fokus. Vi ska inte ifrågasätta den som avviker. Vi ska i stället ifrågasätta den ordning som gör att personen stämplas som en avvikare. På det sättet kan normkritik vara ett kraftfullt verktyg när vi vill skapa samhällsförändring.

Metod: Normspaning

Normer tenderar att vara osynliga tills något bryter mot dem. När någon bryter mot normen är det ofta inte normen vi uppmärksammar, utan normbrytaren, som vi kanske uppfattar som konstig eller oartig. I den här övningen ska vi träna på att tänka utifrån normer och få syn på dem.

Material:

– Whiteboard/blädderblock och penna 

Deltagarna får en hemuppgift till nästa gång ni träffas. De ska spana efter normer. De kan få syn på normer var som helst, till exempel i politiska debatter, reklam, sociala medier eller samtal med andra människor. De kan spana efter normerna som presenteras i listan ovan och även efter andra normer. För att de ska få syn på normerna kan de bära med sig frågan om vad som förutsätts. Vad är underförstått? Vilka antaganden görs om den som läser nyhetsartikeln, ser reklamen eller ingår i samtalet? Utgår någon från att du äter kött? Dricker alkohol? Har körkort? Har en mamma och en pappa? Följer VM i fotboll? Är intresserad av smink och mode? I organisationer och grupper kan det finnas normer som inte finns i samhället i stort. På en arbetsplats kan det till exempel vara norm att rösta på ett visst parti och ha på sig kläder av ett visst märke. Vilka normer finns i de grupper där du ingår? Hur märks dessa normer?

När ni träffas får alla deltagare presentera de normer som de har hittat. Skriv ner varje norm på whiteboarden eller blädderblocket. Deltagarna får gärna ta med sig och visa de normer som de har hittat. Om deltagaren till exempel har sett en bild som visar en norm kan hen ta med sig bilden och visa för de andra deltagarna.

När en deltagare presenterar en norm kan det hända att andra deltagare kommer på att de också har träffat på denna norm, men de har inte tänkt på det. Gör en poäng av detta: det är svårt att få syn på normer! Med den här övningen får deltagarna träna på det och det gör att det blir enklare för dem att förhålla sig normkritiskt i framtiden.

Vad vill du förändra?

Tanken med den frigörande pedagogiken är att den ska leda till samhällsförändring. Om ni har arbetat med några av metoderna i de tidigare avsnitten har deltagarna kanske blivit medvetna om olika saker som de skulle vilja vore annorlunda. Nu är det dags att ta nästa steg och fundera på vilken förändring ni vill se.

Metod: Din hisspresentation

En hisspresentation är en pitch som handlar om dig och din kompetens. Du ska föreställa dig att du åker hiss med en chef eller rekryterare för en organisation där du skulle vilja jobba. Under den tid som det tar för hissen att åka till rätt våning har du din chans. Du ska på denna korta tid lyckas presentera dig själv på ett sätt som väcker intresse.

I den här övningen ska vi göra en annan typ av hisspresentation. Du ska föreställa dig att du åker hiss med Sveriges statsminister. Det tar två minuter att vänta på hissen och sedan ta hissen till den våning där en av er ska av. Under denna tid ska du berätta för statsministern vad du skulle vilja förändra i Sverige. 

Material:

– Papper och penna

Deltagarna får en kvart på sig att förbereda sin hisspresentation för statsministern. Detta gör de enskilt. Det är bra om de har papper och penna så att de kan skriva ner eller skriva stödord för sin presentation. Därefter får deltagarna turas om att hålla sin hisspresentation för hela gruppen. Presentationen ska vara två minuter lång. Tänk på att den ska vara intresseväckande och övertygande!

Efter varje presentation ger ni varandra tips på hur presentationen skulle kunna göras ännu bättre. Ni ska inte kritisera valet av ämne utan fokusera på hur ni kan ge varje deltagare verktyg för att på ett så bra sätt som möjligt presentera vad hen vill förändra. När deltagarna lämnar övningen är det bra om de känner sig stärkta och uppmuntrade.

Vad är ett tryggt rum?

En förutsättning för att en studiecirkel enligt Freires idéer ska kunna fungera är att deltagarna respekterar varandra. Har du någon gång blivit förlöjligad för något som du har sagt eller gjort? Har någon vägrat lyssna på dig? Har människor försökt bortförklara dina upplevelser av att ha blivit illa behandlad med ”hen menade nog inget illa” eller ”du överreagerar”? Många människor råkar ofta ut för detta. Alla drabbas inte i samma utsträckning. Icke-vita, kvinnor och barn är exempel på grupper som ofta blir bemötta på ett kränkande sätt.

Det vi behöver göra för att skapa en studiecirkel där människor möts och diskuterar på lika villkor är att skapa ett tryggt rum. Alla ska känna sig trygga med att uttrycka sin mening. Ett tryggt rum betyder inte att ingen får säga något kritiskt eller komma med motargument. Det betyder att alla bemöter varandra med respekt och tar varandras upplevelser på allvar. Deltagarna får gärna utmana varandras tankar genom att ställa frågor och berätta om egna erfarenheter, men när ni lämnar studiecirkeln ska ingen känna att hen blivit överkörd eller illa behandlad. Tvärtom är det bra om deltagarna känner sig stärkta.

Metod: Sätt upp gemensamma spelregler

Att skapa ett tryggt rum kan vara en utmaning. Arbetet är inte färdigt bara genom att ni har bestämt er för att ni vill att rummet ska vara tryggt. Ni behöver alla tänka på hur ni beter er mot varandra, och ett sätt att göra detta är att komma överens om gemensamma spelregler.

Material:

– Whiteboard/blädderblock och penna

Kom överens om ett antal spelregler som ni vill ha i er grupp. Reglerna ska bidra till att deltagarna känner sig respekterade och lyssnade på. De ska också främja samarbete och skapa goda möjligheter för deltagarna att lära sig och utvecklas. Det finns en viktig poäng i att ni tar fram reglerna tillsammans i demokratisk anda, i stället för att en lärare ensam bestämmer vilka regler som ska gälla. Exempel på spelregler som ni kan välja att ha är:

  1. Låt alla tala till punkt
  2. Om det är något du inte förstår, fråga
  3. Ha roligt

Alla ska få föreslå spelregler. När någon föreslår en regel och de andra deltagarna instämmer i att denna regel är bra, skriv upp den på tavlan eller blädderblocket. När ni tycker att listan är färdig, fråga deltagarna om ni tillsammans kan besluta att ni följer dessa regler. 

Vissa av dessa spelregler kan tyckas självklara. Förstår inte alla att de ska låta andra tala till punkt? Det kanske kan tyckas självklart, men det är ändå bra att spelreglerna uttalas. Det gör att det blir mer konkret och tydligt för deltagarna vad som gäller. Att ni har uttalat och skrivit ner spelreglerna gör det också enklare att hantera om någon bryter mot en regel. Ni har ju gjort en överenskommelse, och den ska hedras. Om någon bryter mot en regel kan någon annan på ett vänligt sätt säga ”nu bröt du mot regel nummer 3”.

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Skriv reglerna i ett delat dokument, till exempel på Google Drive, eller låt en person skriva i ett dokument samtidigt som hen delar sin skärm med de övriga deltagarna.

Arbeta med värderingsövningar

Att skapa ett tryggt rum är lite mer komplicerat än att ni bara beslutar er för att rummet ska vara tryggt. Gemensamma spelregler är en bra grund, och sedan är det självklart viktigt att ni arbetar tillsammans för att följa reglerna. Men det är inte bara regler som är viktiga. Vad ni fyller er träff med spelar också stor roll. Om passet enbart består av att ledaren håller en föreläsning för deltagarna ligger ni väldigt nära bankundervisningen, som vi tog upp i det förra avsnittet. Föreläsning blir ju en situation där läraren gör ”insättningar” av kunskap i deltagare. Att ha föreläsning som en del av passet är inte fel, men för att lärosituationen ska bli frigörande krävs något mer. Det krävs att deltagarna får göra kunskapen till sin genom att diskutera, vända och vrida på resonemang och koppla det de lär sig till sin egen verklighet. Ett sätt att göra detta är att arbeta med värderingsövningar. I en värderingsövning får deltagarna uttrycka sin åsikt om en frågeställning.

Metod: Fyra hörn

Det finns olika typer av värderingsövningar. Här presenteras en variant.

Material:

– Ett fysiskt eller digitalt rum som ni befinner er i

Läs upp ett problem eller en frågeställning för deltagarna. Presentera olika förslag på lösningar och låt varje lösning representeras av ett hörn i rummet. Det blir alltså fyra hörn. Deltagarna får ställa sig i det hörn som representerar den lösning de gillar bäst. Det fjärde hörnet ska alltid vara ett öppet alternativ för dem som föredrar en annan lösning än dem du har föreslagit. Det är viktigt att poängtera att det fjärde hörnet inte är ett jag vet inte-hörn, utan det ska representera just ett eget alternativ.

När deltagarna står i hörnen, låt dem diskutera med de andra som står i samma hörn varför de har ställt sig just där. Fråga sedan om någon vill berätta för er alla hur hen har tänkt. Deltagarna får gärna diskutera för- och nackdelar med de olika alternativen med varandra. Ofta finns det flera alternativ som känns rimliga och tänkbara, och då får deltagarna fundera på vilket av dem som känns viktigast. Berätta för deltagarna att de får byta hörn under övningens gång. De kanske blir övertygade av vad en annan deltagare säger. 

Det kan vara bra att köra en övningsrunda så att deltagarna får prova på hur övningen fungerar.

Det bästa med folkbildning är…

  1. Att kunna göra en annan värld möjlig
  2. Att det är fritt och frivilligt
  3. Organisering och bildning
  4. Eget alternativ

Här nedan kommer några exempel på frågeställningar som ni kan använda. Du kan självklart hitta på egna som hänger ihop med det ämne som er träff handlar om. Här är några saker som är bra att tänka på när du hittar på egna frågeställningar: 

  • Eftersom det är en värderingsövning ska den handla om just värderingar: det ska inte vara ett quiz där deltagarna kan svara rätt eller fel. Undvik också frågeställningar där det är tydligt vilket alternativ som är att tycka rätt och vilket som är att tycka fel. Med en sådan frågeställning blir övningen mer som ett quiz.
  • Det får gärna vara en knepig frågeställning där det går att argumentera övertygande för olika ståndpunkter. Ge gärna en kort bakgrund innan du ställer själva frågan.
  • När vi utgår från Freires normkritiska pedagogik ser vi människor som kompetenta och kapabla att förstå komplexa frågeställningar, förutsatt att de får hitta en egen ingång till problemet utifrån sina erfarenheter. Frågeställningen ska därför handla om något som deltagarna har egen erfarenhet av eller på annat sätt kan relatera till.
  • Välj alternativ som täcker in olika perspektiv och åsikter i förhållande till frågeställningen. Alternativen ska vara rimliga och inte en förenklad eller överdriven version av en kanske i sig rimlig åsikt.
  • Tänk igenom vilka förkunskaper deltagarna behöver för att ta ställning till frågan. Kräver den att de har en viss utbildningsnivå? Att de tar del av nyheter dagligen? Att de känner till en viss film? Beroende på vilken grupp du genomför övningen med kan det vara rimligt att förutsätta vissa förkunskaper, men tänk igenom detta noga.
  • Ha inte frågeställningar där frågan eller något alternativ är kränkande för vissa grupper. I ett tryggt rum ska människor känna sig respekterade och stärkta, och därför ska det inte vara acceptabelt att uttrycka åsikter av typen att vissa människor inte ska ha grundläggande rättigheter. Tänk därför igenom övningen så att den inte uppmuntrar till att uttrycka den typen av åsikter.

I Sverige finns det stora skillnader i valdeltagande. Högst är valdeltagandet i Lomma i Skåne, där många har en god ekonomi och en högre utbildning. Valdeltagandet är lägre i områden där många är missnöjda på grund av till exempel dåliga socioekonomiska förhållanden. Hur ska vi göra för att öka valdeltagandet i dessa områden? 

  1. Politiker behöver lyssna in folket och föra dialog och möta människors där de är
  2. Medierapporteringen behöver nyanseras genom att människor som bor i dessa områden för göra sina röster hörda
  3. Sänka trösklarna till att ta makten över sitt liv och kunna påverka sitt närsamhälle
  4. Eget alternativ

Det finns många människor som vill göra världen bättre. De kämpar till exempel för mänskliga rättigheter eller för att stoppa den globala uppvärmningen. Om du vill skapa förändring, vilket är det bästa sättet? 

  1. Starta ett konto på sociala medier för att nå ut med information och folkbilda om ämnet
  2. Gå med i en förening, eller bilda en ny förening
  3. Gå med i ett politiskt parti
  4. Eget alternativ

Många människor i Sverige blir utsatta för rasism. Det kan handla om att du blir hånad och kallad för nedsättande ord, att du blir bortvald när du söker ett jobb på grund av att du har ”fel” namn, eller om att du blir sämre behandlad av lärarna i skolan. Vad är det viktigaste samhället kan göra för att motverka rasism? 

  1. Skolan behöver lära ut till alla vad rasism är och att det är fel
  2. Politiker behöver ta tydlig ställning mot rasism
  3. Vi behöver minska segregationen i skolor och bostadsområden
  4. Eget alternativ

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Använd ett delat dokument, till exempel Google Sheets som är ett kalkylark. Rita upp en stor fyrkant. Skriv en lösning i varje hörn av fyrkanten. Deltagarna får skriva sitt namn i en tom ruta vid det hörn som hen vill stå i.

Berätta genom bilder

Den här övningen kommer från “De förtrycktas teater” av Augusto Boal. Precis som Paulo Freires “De förtrycktas pedagogik” tar denna bok upp hur vi kan arbeta i grupper för att skapa en medvetenhet om förtryck och en vilja att skapa förändring. Den här övningen handlar om att människor ska få syn på sin egen och andras vardag och livsvillkor. Detta kan leda till att de hittar områden där de skulle vilja skapa politisk förändring.

Metod: Fotoberättelser

Material:

– Alla deltagare behöver ha tillgång till en kamera, till exempel en mobilkamera

– För att visa upp allas bilder behövs till exempel en dator och en projektor

Deltagarna ska berätta om sitt liv och sin vardag genom att beskriva den med hjälp av foton. Övningen kan genomföras som en hemuppgift där deltagarna ska ta bilder till nästa gång ni träffas. Utgå från ett antal frågor. Här är några förslag, men ni kan självklart hitta på egna:

  1. Var bor du?
  2. Var kommer du från?
  3. Vad gör du på dagarna?
  4. Vad är viktigt för dig?
  5. Vad gör dig upprörd?

Frågorna behöver inte handla om deltagarna och deras liv, utan kan handla om andra saker som deltagarna har tankar eller åsikter om.

  1. Hur skulle du beskriva [orten du bor i]?
  2. Vad är det bästa med [skolan du går i]?
  3. Vad är viktigt att förändra i samhället?
  4. Vad borde politikerna lägga mer resurser på?

När deltagarna har tagit sina foton får de i tur och ordning visa upp dem och berätta om bilden. Detta kan till exempel göras genom att deltagarna skickar bilderna till en person som sedan sätter ihop dem till en presentation som visas med en projektor under nästa träff. 

I “De förtrycktas teater” berättar Boal om när han genomförde denna övning med en grupp. De fick i uppgift att ta en bild på var de bor. En man tog en bild på ett litet barn. De andra deltagarna trodde att han hade missförstått uppgiften: han skulle ju visa dem var han bor. Mannen berättade:

”Titta noga på hans ansikte. Han har blod i ansiktet. Det här barnet har det precis som alla de andra där jag bor. De hotas hela tiden av råttorna som vimlar längs Rímacs stränder. Det är hundarna som skyddar barnen genom att jaga råttorna och hindra dem från att komma åt barnen. Men så utbröt en epidemi med skabb, och prefekten kom och fångade in de flesta hundarna och förde bort dem. Den här lilla ungen brukade ha en hund som vaktade honom. På dagarna gick hans föräldrar ut och arbetade, och han var ensam hemma med hunden. Men inte nu längre. Förra veckan, när ni frågade mig var jag bodde, kom råttorna en eftermiddag när den lille sov och bet av en bit av hans näsa. Det är därför han är så blodig i ansiktet. Titta noga på fotografiet, för det här är mitt svar. Jag bor på ett ställe där sådana här saker fortfarande händer.” (Citat från en nyöversättning som är under utgivning.

Det här exemplet visar vilka personliga och ögonöppnande berättelser som kan bli resultatet av övningen. Något som är bra i sammanhanget är att deltagarna kan välja hur personliga de vill vara och vad de vill berätta. Om mannen i exemplet inte hade velat dela med sig av berättelsen om barnet hade han kunnat ta en annan bild, till exempel på gatan där hans hus ligger. Övningen ger deltagarna en möjlighet att berätta om sina liv och de får själva styra över vad och hur mycket de berättar. 

Om ni vill genomföra övningen digitalt:

Deltagarna kan turas om att dela sin skärm och visa sin bild. Ni kan också lägga upp alla bilderna i en gemensam mapp på till exempel Google Drive.

Makt och livsvillkor

Freire arbetade med att lära människor att läsa. För att göra detta arbetade han med den typ av undervisning som han förespråkade, det vill säga frigörande pedagogik i stället för bankundervisning. Målet med de kulturcirklar som han höll i var inte bara att deltagarna skulle lära sig att läsa. De skulle också bli medvetna om att de är förtryckta. Freires idé om frigörelse från förtryck var att de förtryckta ska befria sig själva. En lärare kan inte befria sina elever, men läraren kan genom sin pedagogik arbeta för att de ska utveckla en förståelse för sin egen situation och en vilja att arbeta för förändring.

I Brasilien på 1960-talet, där Freire var verksam, var det ganska tydligt vilka som var förtryckta och vilka som var förtryckare. Det är uppenbart att fattiga lantarbetare som dessutom var analfabeter var förtryckta. Men hur ser det ut i dagens Sverige? Kan vi tala om att vissa grupper är förtryckta? I så fall vilka? Hur tar sig detta förtryck uttryck?

Metod: Hur påverkas våra livsvillkor av vilka vi är?

Det är tydligt att olika grupper har olika förutsättningar och livsvillkor i dagens Sverige. Om du är kvinna är det till exempel troligt att du kommer att ha en lägre inkomst än om du vore en man, och om du är muslim eller jude finns det en ökad risk att du utsätts för hatbrott på grund av din religion. I den här övningen diskuterar vi hur en människas identitet och grupptillhörighet påverkar livsvillkoren.

Material:

– Papper och penna

Den här övningen kan göras i grupp eller enskilt. Fyra personer kommer att presenteras. Efter varje presentation får du en stund på dig att sätta dig in i hur det är att vara den här personen. Sedan följer en rad påståenden med ytterligare information. Du ska fundera på hur personens livsvillkor förändras när du väger in denna ytterligare information. Syftet med övningen är att få en bild av hur grupptillhörighet påverkar människors liv.

Här vill vi påminna om hur viktigt det är att rummet är tryggt. För att denna övning ska kunna genomföras på ett bra sätt behöver deltagarna känna sig bekväma med att berätta om sina tankar. De behöver lyssna på varandra och bemöta varandra med respekt. Du behöver också tänka igenom vilka erfarenheter som finns i gruppen. Om gruppen är homogen kanske det inte finns någon i gruppen som har erfarenheter som liknar de personer som beskrivs. Det skulle kunna leda till att diskussionen spårar ur. Här är det viktigt att du som leder övningen kan gå in och styra upp samtalet. Fokus ska ligga på livsvillkor. Ställ till exempel de här frågorna för att hjälpa deltagarna att komma in i rollen. 

  • Hur hade du det när du växte upp?
  • Vad gör du på vardagarna?
  • Vad gör du på helgerna?
  • Brukar du åka på semester? Vart åker du då?
  • Vad har du för viktiga relationer i ditt liv? Familj? Vänner? Partner?
  • Trivs du med ditt liv? Vad trivs du inte med?
  • Vad gör dig glad/ledsen/arg/orolig?
  • Hur tror du att din framtid kommer att se ut?

Du är en 19 år gammal tjej och bor i en förort till Malmö. Du har flytt till Sverige från Syrien tillsammans med dina föräldrar. Du är arbetssökande. 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du har lärt dig flytande svenska. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Dina föräldrar arbetade som läkare i Syrien och läser nu en kompletterande utbildning för att kunna arbeta som läkare i Sverige. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

Du är en 53 år gammal man. Du arbetar som VD på ett stort företag inom teknikbranschen. Du är utbildad civilekonom och har vuxit upp i Danderyd i Stockholm. 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Tror du att du är sambo eller gift? Vem är du sambo eller gift med? Har du barn?
  3. Du är homosexuell och lever tillsammans med en annan man. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

Du är en 25 år gammal man. Du bor i glesbygden i Norrlands inland och arbetar som brevbärare. Du är sambo och har ett två år gammalt barn 

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du är politiskt engagerad i ett parti och sitter som kommunpolitiker. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Du har dyslexi och tycker att det är mycket svårt att läsa och skriva. I skolan fick du väldigt lite stöd och du har inte fullföljt din gymnasieutbildning. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

 Du är en 40 år gammal kvinna. Du har vuxit upp i Örebro med två föräldrar som är födda i Sverige. Du arbetar som kommunikatör och bor i en villa utanför Örebro.

  1. Ta en stund till att tänka igenom vem du är och hur ditt liv ser ut. Skriv gärna ner detaljer om ditt liv som du föreställer dig.
  2. Du är adopterad från Korea. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1? Vad är lättare och svårare i ditt liv?
  3. Du är ensamstående och har ett tio år gammalt barn med autism och ett stort behov av stöd. Hur påverkar denna nya information din bild av ditt liv? Vad är annorlunda jämfört med den bild du fick i punkt 1 och 2? Vad är lättare och svårare i ditt liv?

 Frågor att fundera på efter övningen: 

  1. Vilka egenskaper har störst påverkan på människors liv? Är det kön, etnicitet, ekonomiska förhållanden, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller något annat?
  2. Vad fick du för bild av personernas liv när du hörde beskrivningen av dem läsas upp? Vad gjorde du för antaganden? Om ni gjorde övningen som grupp, gjorde ni samma antaganden?
  3. Personer som inte är vita utsätts ofta för rasism. Är det skillnad på hur du drabbas av rasism om du har flytt till Sverige från Syrien jämfört med om du är adopterad från Korea?
  4. Den 53 år gamla mannen som är VD är homosexuell. Hade det varit lättare eller svårare för honom att leva som homosexuell om han inte vore en 53 år gammal VD? Varför/varför inte?
  5. Vad har de olika personerna för makt över sina egna liv? Vad har de för möjligheter att påverka och förändra samhället?

Normkritik

Ett bra sätt att prata om privilegier och maktordningar i samhället är att prata om normer. Normer är föreställningar om vad som är normalt eller vanligt. Vi har till exempel en norm i Sverige som säger att du ställer dig i en kö när du väntar på att få betala i affären. Ingen behöver berätta för dig att du förväntas köa, utan du tar det för givet. Andra normer är till exempel:

Genusnormer: en uppsättning normer som styr vad som förväntas av dig utifrån ditt kön. Till exempel förväntas kvinnor ta ett större ansvar för hushållsarbetet. Om någon säger ordet kvinna tänker du dig kanske en person med långt hår, men om någon säger man tänker du kanske på en person med kort. Om någon säger sjuksköterska eller civilingenjör får du kanske också upp bilder av kön.

Heteronormen: normen som säger att alla är heterosexuella. Tänk dig att du är en kvinna och att du berättar för en ny person du träffar att du har en sambo. Din nya bekantskap frågar ”vad heter han?”. Här är heteronormen tydlig. Din nya bekantskap förutsätter att du är heterosexuell och att din sambo därför måste vara en man.

Vithetsnormen: normen att svenskar är vita. Denna norm gör att människor som inte är vita upplevs som annorlunda, som att de inte riktigt är svenskar. Detta kan vill exempel ta sig uttryck i att en svart person som är född i Sverige får frågan ”var kommer du från?”. När personen svarar Gävle kommer följdfrågan ”men var kommer du från egentligen?”.  

Funkisnormen: normen att människor inte har en funktionsnedsättning. Alla antas kunna gå i trappor, se, höra och koncentrera sig under en lång tid. Ofta är aktiviteter anpassade till människor som inte har en funktionsnedsättning. Människor som har det anses ha särskilda behov och måste ofta be om anpassningar, till exempel glutenfri mat.

Vuxennormen: normen som framhäver vuxna som de personer som ska synas, bestämma och tolka vad som är viktigt. Ofta betraktas barn och unga som mindre vetande. Frågor som rör ungdomar betraktas ofta som ”ungdomsfrågor”. Frågor som rör vuxna betraktas sällan som ”vuxenfrågor”, utan som allmängiltiga frågor som berör alla.

Medelklassnormen: normen att människor har en viss typ av jobb, en viss utbildning och en viss inkomst. Medelklassnormen kan ta sig uttryck i att någon frågar ”var reste du på semester i år?”, som om det vore självklart att alla har råd och möjlighet att resa på semester. Vi ser också i den politiska debatten att politiker anstränger sig för att tilltala medelklassväljare.

Religionsnormen: normen som säger att människor i Sverige tillhör kristendomen och därför firar kristna högtider (även om de inte behöver vara troende). I Sverige skulle de flesta tycka att det är mycket märkligt om någon föreslår att vi bokar in ett möte 24 december, men att boka in möten på till exempel muslimska högtider betraktas som mer normalt.

Cisnormen: en cisperson är någon som inte är en transperson. Din kropp, ditt juridiska kön, din könsidentitet och vilket kön andra uppfattar dig som hänger ihop. Till exempel utropade vårdpersonalen ”det blev en pojke!” när du föddes, det står i ditt pass att du är man, du identifierar dig som man och andra uppfattar dig också som man. Då är du en cisman. 

Smalhetsnormen: denna norm blir väldigt tydlig när vi tittar på skönhetsideal. Överallt i media och i samhället i stort ser vi smala kroppar (trots att 51% av befolkningen i Sverige lever med övervikt eller fetma). Vi förväntas vara smala och se ut på ett visst sätt, och människor med övervikt eller fetma betraktas som avvikande och mindre snygga.

Det är inte alltid så lätt att få syn på en norm. För den som passar in är normen ofta osynlig. Om du är normallång tänker du förmodligen inte särskilt ofta på att samhället är uppbyggt för att passa människor som är ungefär lika långa som du. Om du är betydligt kortare eller längre än normen kommer du däremot att märka det i många olika sammanhang, till exempel när du ska betala i kassan i en affär, gå genom en dörröppning eller köpa byxor. 

Freires frigörande pedagogik och dess strävan att utmana makten har haft stor betydelse för den normkritiska pedagogiken. Denna pedagogik sätter normer i fokus och ifrågasätter dem. Normkritisk pedagogik ska förstås i motsättning till den så kallade toleranspedagogiken, där fokus ligger på att tolerera människor som avviker från normen. Barn skulle till exempel lära sig att tolerera en homosexuell klasskamrat. Det finns enorma problem med toleranspedagogiken. Framför allt handlar det om att fokus hamnar på den som bryter mot normen: avvikaren. Inom den normkritiska pedagogiken sätter vi i stället fokus på själva de normer gör personen till en avvikare, i det här fallet heteronormen. Tolerans är inte heller ett särskilt bra sätt att förhålla sig till något. Det betyder ju ungefär att du står ut med (trots att det är konstigt och jobbigt?). Om någon hade sagt till dig att ”jag tolererar dig”, hur hade du känt? Slutligen är tolerans en form av maktutövande. Den som tolererar kan ju när som helst välja att dra tillbaka sin tolerans, till exempel om avvikaren beter sig på ett oönskat sätt. 

Normkritik handlar alltså om att flytta fokus. Vi ska inte ifrågasätta den som avviker. Vi ska i stället ifrågasätta den ordning som gör att personen stämplas som en avvikare. På det sättet kan normkritik vara ett kraftfullt verktyg när vi vill skapa samhällsförändring.

Metod: Normspaning

Normer tenderar att vara osynliga tills något bryter mot dem. När någon bryter mot normen är det ofta inte normen vi uppmärksammar, utan normbrytaren, som vi kanske uppfattar som konstig eller oartig. I den här övningen ska vi träna på att tänka utifrån normer och få syn på dem.

Material:

– Whiteboard/blädderblock och penna 

Deltagarna får en hemuppgift till nästa gång ni träffas. De ska spana efter normer. De kan få syn på normer var som helst, till exempel i politiska debatter, reklam, sociala medier eller samtal med andra människor. De kan spana efter normerna som presenteras i listan ovan och även efter andra normer. För att de ska få syn på normerna kan de bära med sig frågan om vad som förutsätts. Vad är underförstått? Vilka antaganden görs om den som läser nyhetsartikeln, ser reklamen eller ingår i samtalet? Utgår någon från att du äter kött? Dricker alkohol? Har körkort? Har en mamma och en pappa? Följer VM i fotboll? Är intresserad av smink och mode? I organisationer och grupper kan det finnas normer som inte finns i samhället i stort. På en arbetsplats kan det till exempel vara norm att rösta på ett visst parti och ha på sig kläder av ett visst märke. Vilka normer finns i de grupper där du ingår? Hur märks dessa normer?

När ni träffas får alla deltagare presentera de normer som de har hittat. Skriv ner varje norm på whiteboarden eller blädderblocket. Deltagarna får gärna ta med sig och visa de normer som de har hittat. Om deltagaren till exempel har sett en bild som visar en norm kan hen ta med sig bilden och visa för de andra deltagarna.

När en deltagare presenterar en norm kan det hända att andra deltagare kommer på att de också har träffat på denna norm, men de har inte tänkt på det. Gör en poäng av detta: det är svårt att få syn på normer! Med den här övningen får deltagarna träna på det och det gör att det blir enklare för dem att förhålla sig normkritiskt i framtiden.

Vad vill du förändra?

Tanken med den frigörande pedagogiken är att den ska leda till samhällsförändring. Om ni har arbetat med några av metoderna i de tidigare avsnitten har deltagarna kanske blivit medvetna om olika saker som de skulle vilja vore annorlunda. Nu är det dags att ta nästa steg och fundera på vilken förändring ni vill se.

Metod: Din hisspresentation

En hisspresentation är en pitch som handlar om dig och din kompetens. Du ska föreställa dig att du åker hiss med en chef eller rekryterare för en organisation där du skulle vilja jobba. Under den tid som det tar för hissen att åka till rätt våning har du din chans. Du ska på denna korta tid lyckas presentera dig själv på ett sätt som väcker intresse.

I den här övningen ska vi göra en annan typ av hisspresentation. Du ska föreställa dig att du åker hiss med Sveriges statsminister. Det tar två minuter att vänta på hissen och sedan ta hissen till den våning där en av er ska av. Under denna tid ska du berätta för statsministern vad du skulle vilja förändra i Sverige. 

Material:

– Papper och penna

Deltagarna får en kvart på sig att förbereda sin hisspresentation för statsministern. Detta gör de enskilt. Det är bra om de har papper och penna så att de kan skriva ner eller skriva stödord för sin presentation. Därefter får deltagarna turas om att hålla sin hisspresentation för hela gruppen. Presentationen ska vara två minuter lång. Tänk på att den ska vara intresseväckande och övertygande!

Efter varje presentation ger ni varandra tips på hur presentationen skulle kunna göras ännu bättre. Ni ska inte kritisera valet av ämne utan fokusera på hur ni kan ge varje deltagare verktyg för att på ett så bra sätt som möjligt presentera vad hen vill förändra. När deltagarna lämnar övningen är det bra om de känner sig stärkta och uppmuntrade.

Dela

Hiphop som verktyg för makt och inflytande

Hur kan en musikstil, en konstform, en danskultur som hiphopen vara folkbildning?

Läs mer

Höras genom estetiska uttryck

Communitykultur handlar i grunden om att använda konsten och kultur som en kommunikationsväg för att bygga broar människor emellan samt att berätta de historier som inte hörs och syns.

Läs mer

Jobba med podd - Talet podcast

Podd är ett relativt nytt medium som blivit väldigt populärt. Podd som medium är ett enklare sätt att skapa en egen plattform där människor kan göra sin röst hörd på ett sätt som de själva bestämmer över.

Läs mer

Krönika– Communitykultur kan förändra världen av America Vera-Zavala

En inspirerande och kretiv krönika om hur communitykultur kan förändra världen.

Läs mer

Trygga samtal skapar magi

I De förtrycktas pedagogik skriver Paulo Freire om att utbildning gör en av två saker: frigör människor, eller så upprätthåller rådande system.

Läs mer
Se alla kapitel